Höstracet Sockna runt:
Deltagarrekord för Blårök

Blandningen på ekipagen är, som vanligt, stor bland deltagarna. Vissa mopeder ser ut att ha backats ut i solskenet direkt från en trettioårig dvala  i hönshuset, medan andra har fått en kärleksfull omvårdnad med tvätt och vaxning hela sitt liv. Men som någon sa. ”Det är ju det som är charmen, här finns allt. Man åker ju hit för att deltaga i ett rally och inte för att gå på mannekänguppvisning”

MK Blåröks sista mopedrally för i år lockade rekordmånga deltagare. Ett åttiotal mopeder med tillhörande förare ställde upp.


Rallyt började som brukligt med en tur genom Åtvidaberg.

Arrangörerna hade dragit om den åtta mil långa slingan som lite omväxling för dem som varit med förut. Den här gången körde man norr om Åtvidaberg via bland annat Grebo. En nätt liten tur som fick mycket beröm av deltagarna. Ett fikastopp ingick också på vägen.


Marie var förväntansfull inför rallyt

En av dem som deltog var Marie Gustavsson från Åtvidaberg. Hon har kört rallyt förut på lånad moped, en åktur som började med en förskräcklig krasch, dock utan skador. Den här gången kom hon till rallyt på en egenhändigt inhandlad gammal Crescent ”raketare”.
- Jodå, jag har övningskört på den så nu ska det gå utan problem.

Själv blev jag barnsligt förtjust i Björns ekipage, en Puch Dakota från 1969. Det kan bero på att jag har en likadan ute i garaget, dock inte riktigt i samma skick. Björn hittade sin Puch i det skick han kör den. Han tänker inte göra så mycket mer med den heller.
- Det är ju patinan som är charmen. Det enda jag gjort är att jag åtgärdat framgaffeln. Någon hade lackat den svart men jag tyckte det var synd så jag tog fram den gamla lackeringen igen. Trots att den är lite sliten.

Alla kom i mål
Alla ekipage kom i mål, förutom fyra som fick åka flak hem. Det var dock inga större fadäser som hände utan endast smärre mekaniska blessyrer.

Stefan Lindén