Järnvägen 150 år:
Allmoge, landhövdingar och baroner roades av "Förstlingen"

Ångvisslan ljuder över nejden. Det pyser godmodigt om ångloket när det startar på sin lite tveksamma färd mot det avlägsna slutmålet. Man skulle kunna vänta sig en stins som står på perrongen som skriker ”Tåg mot Bersbo, Ringstorp var god tag plats”. Men något verkar saknas…

1857 invigdes järnvägen mellan Åtvidabergs kopparverk och Bersbo gruvfält och det är i år således 150 år sedan järnvägen byggdes. Något som Åssa Bil & Industrimuseum tillsammans med Risten-Lakviks Järnvägsförening och Brukskultur Åtvidaberg uppmärksammade i helgen.


"Förstlingen" var på besök från Eskilstuna.

Programmet bestod bland annat av uppvisnings-körningar med ”Förstlingen”. En fullskalig kopia av Sveriges första egentillverkade ånglok. En av dem som provåkte ”Förstlingen” var vår landshövding Björn Eriksson som höll invigningstalet iförd stilig lokförarmundering. Någon ångvissla behövdes inte även om den fanns till hands, det uppgiften skötte Björn själv med den äran när han hojtade åt alltför närgångna fotografer som riskerade livet genom att springa framför det sju ton tunga loket.

”Åtvidaberg” och ”Bersbo” systerlok
Det ursprungliga loket tillverkades hos Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna 1853 och kopian, som stod klar lagom till sitt eget jubileum 2003, byggdes i Eskilstuna av Intresseföreningen Förstlingen II. De två första loken som trafikerade kopparjärnvägen var också de tillverkade hos Munktell och fick namnen ”Åtvidaberg” och ”Bersbo". De hade så tidiga serienummer som fyra och fem så Åtvidaberg ståtar med en av de tidigast lokomotivdrivna järnvägarna i landet. Inte illa.

Fler åkturer
Även jag fick äran att ta en åktur med ”Förstlingen” på den sextio meter långa rälssnutten. Jag blev snabbt utnämnd till andre bromsare eftersom passagerare inte var tillåtna ombord. Det första som slog mig var hur tyst ångloket gick. Jag hade väntat mig att det skulle spotta och fräsa som de stora åbäkena man ser i gamla filmer på TV men det pyste bara lite om det när det for iväg. Maxhastigheten är på svindlande 20 km/t, 1853 måste det dock ha varit en respektingivande hastighet med tanke på att en häst galopperar ungefär lika snabbt. Tågresan var hela hundratjugo meter lång tur och retur om man räknar med stoppet i änden på rälsen. Hade det funnits en stins hade han fått skrika ”Tåg mot Åssa-muren tag plats!” Vad man nu skulle dit att göra…

Öppet hus
Åssa Industrimuseum höll öppet och även Åtvidaberg Bruks- och Facitmuseum var öppet dagen till ära. Så när de tröttnat på ”Förstlingen” strosade besökarna runt i båda museerna och betraktade bilar och kontorsmöbler. Det fanns modelljärnvägar och modeller över stånggångar att fördjupa sig i. Åke Söderqvist sålde ”Förstligen”-bakelser till kaffet och Johan Adelswärd med hustru Viveca höll föredrag om en hiskelig järnvägsresa i artonhundratalets Amerika.