Konstrundan:
Vandring med konst för ögonen

- Det vore ju en dröm att kunna leva på sin konst. Men jag kan det inte, tyvärr. Man vill ju kunna kalla sig konstnär men i vanliga fall arbetar jag som tandsköterska. Det är en viss skillnad.

Orden är Liselotte Carlheims. En av de sextiotalet konstnärer som ställde ut på årets konstrunda i Åtvidaberg. Liselotte har ställt ut på Åtvidabergs Konstförenings konstrunda förr. Hon arbetar såväl med glasfusing (fomgivande av glas) som med att måla tavlor.
- - Det är ett härligt evenemang. Man träffar så många trevliga människor som verkligen är intresserade av det man gör. berättar hon. Många bara tittar på konsten för nöjes skull och andra har mer åsikter och försöker tyda det man gestaltar.

Liselotte Carlheim

 - Det är det som är charmen med konstrundorna, den passar alla.

"Bra väder"
Vi sitter på ett litet ”fik” utanför Susanne Nyhlin-Åstrands keramik-ateljé på Verksgatan. Solen tittar emellanåt fram mellan molntussarna och det är ovanligt varmt för årstiden. Det är många som är ute och går, människor passerar oss i en jämn ström. Några viker av in i Susannes ateljé, andra fortsätter mot nya mål. Susanne kommer ut och gör oss sällskap.
- Det är perfekt väder för konstrundan. Det är varm ute men ändå lite molnigt, då vill man hitta på någonting men ändå inte vara ute för mycket. Jag har haft många som besökt mig. Det måste nästan var besöksrekord.
Susanne arbetar med rakuteknik. Man glaserar bara valda delar av lergodset och bränner på ett speciellt sätt.


Rakuteknik ger en unik yta på keramiken.

Följen blir att den oglaserade leran svartnar och de glaserade ytorna framträder på ett mer markant sätt. Både för ögon och näsa.
- Jag har min brännugn en bit utanför Björsäter eftersom det osar en del, berättar Susanne och ler.

Åtvidabergsgruppen
Jag lämnar tjejerna för min fortsatta konstvandring. På Bruksgatan håller Åtvidabergsgruppen till. Det är ett tiotal konstnärer från orten som delar på en ateljé. Ingvar Lindsten är en av dem.
- Jag målar ur fantasin, berättar han. Men många gånger får man inspiration från något man varit med om. En segeltur till exempel, kan ge upphov till en målning med segelbåtar.
Vi kommer in på hur det är att dela ateljé.
- Det går bra, det är skönt att vara några stycken. Då har man ofta sällskap. Men man måste också respektera vandra och låta dem som vill få arbeta i fred.


Ingvar Lindstén 'r en av konstnärerna i Åtvidabergsgruppen.

Lång vandring - eller inte?
Vad man gör vandringen till bestämmer man själv. Antingen nöjer man sig med att besöka huvudutställningen på Mässen eller också kan man gör sig en heldag i konstens tecken. Själv var jag ute i fem timmar, bara i Åtvidaberg. Dessutom var jag i Björsäter och Bjärka Säby. Så för mig blev det det sistnämnda.

Stefan Lindén