Miniracing i större skala:
Miracl kör så det ryker 

Johannes smiter snyggt genom 180 gradersböjen och ut på rakan. Han trycker gasen i botten och bilen lyfter över backkrönet och landar med en duns på andra sidan. Tur att bilen inte är så stor.

 Miniracingclub Linköping flyttade ner sin verksamhet till Åtvidaberg när intresset svalnade i Linköping.
- Vi har varit här i två år, berättar ordförande i klubben, Åke Andersson. Det blev så när vi märkte att vi som körde mest bodde närmare Åtvidaberg. Men klubbnamnet behöll vi eftersom vi är anslutna till Svenska Bilsportsförbundet för att kunna arrangera tävlingar.


Några av de tjugotalet aktiva i klubben körde den här kvällen.

Radiostyrt
Det handlar om radiostyrda bilar som kör på bana. Bilarna som kör den här kvällen är eldrivna och i skala 1:18. Det går verkligen undan. Bilarna far fram som små pilar på den nålfiltsbelagda banan.
- Det är lösa mattor vi lägger ut. Det funkar bra eftersom vi kan bygga nya banor inför varje träning, säger Åke.
Med hjälp av träsocklar har de byggt små gupp i banan och mitt på långa rakan ståtar en stor backe. Nu går bilarna så fort att de flyger över backkrönet istället.
- De här bilarna kanske toppar 50-60 km/t med den utväxlingen de har. De större bilarna 1:12 med metanolmotorer går desto snabbare, 120 km/t i topphastighet är ingen omöjlighet.
Sextio knyck räcker så bra på den här banan. Vid hoppet på rakan står Johannes Kambrink och Marcus Halldorf och kollar vem som flyger längst.


Bilarna flyger en bra bit. De tål verkligen att användas.

- Vill du prova? frågar Johannes och efter viss tvekan tar jag hand om radioenheten. Jag trycker till på ”gasen” och bilen svarar direkt och far av banan. Hmmm… svårt det här. Men efter lite övning går det bättre och till och med jag får bilen att lätta över hoppet.
- Jag höll på med slotracing förut, berättar Johannes (miniracing på bilbanan, reds anm) men jag tycker det här är roligare. Det är mer fritt, man kan köra lite när man vill.
Vi går ut i den angränsande långa korridoren och Johannes visar vad man kan göra när man är skicklig med kontrollerna. Bilen skjuter fart när man tror att den ska braka in i väggen ställer Johannes upp den snyggt och låter den sladda på tvären, han trycker sedan ”gasen” i botten så bilen vänder runt och sticker iväg åt andra hållet. Snyggt.

Kostnader
Den som det gått bäst för i klubben är annars Åkes son Alexander Andersson som tävlat i både EM och VM med viss framgång.
- Ska man köra uppe på de nivån blir det rätt kostsamt. Jag vill inte ens tänka på det, säger Åke med ett snett leende. Men samtidigt är det ju när man når dit och får framgångar som det kan börja betala sig. Det finns proffs som får betalt av olika fabrikanter för att köra.

De glada killarna som kör sina bilar den här kvällen har dock inte lagt ut så mycket pengar.
- Man får en riktigt bra bil för ett par tusenlappar, säger Åke. Sedan kan man bygga på den själv med bättre grejer när man blir duktigare.
Är man intresserad av att börja köra är det bara att höra av sig till Miracl.
- Vi tränar inne på Facetten varje torsdagkväll. Det är bara att komma hit om man är nyfiken.

Stefan Lindén