Respexet:
Vass avslutning på sånglustspel

Stackars Elof har blivit hunsad av sin ha-galna hustru under lång tid. Det ska till något alldeles exceptionellt för att situationen ska ändras. Till exempel att en getabock till präst tigger mutor eller att ett sol-och-vårande fruntimmer av den sämre sorten dyker upp. Till råga på allt kommer svärmor och svärfar på besök också, mitt i storbonden Elofs kaotiska liv.

Respexet satte för tredje gången upp sånglustspelet ”Hur man blir herre i sitt eget hus” efter originalmanus av Pia Oredsson-Tember. Den här uppsättningen innehöll en del nyskrivet material som lyfte spelet ett par nivåer till. Ensemblen gjorde verkligen manuset rättvisa, även om det inte var manuset som sådant som egentligen föll mig mest i smaken.

Lysande texter
Jag gillade sångerna bäst. Med sina underfundiga texter de förde handlingen framåt på ett lysande sätt.

"Elof" spelad av Dick Zeijlon, hade bekymmer   
med fru, påstådda älskarinnor och svärmor.     

Texterna är skrivna till redan existerande örhängen som till exempel ”Älskade ängel”. Göran Fagerås, som står för många av texterna, har även rotat runt lite i lådan med mindre kända sånger och hittat guldkorn som ”I min blommiga blå krinolin” och ”Sjutton pojkar” att sätt nya ord till. Som publik hajar man till lite över att det finns mycket bra musik som fallit mer eller mindre i glömska. Sångerna framfördes av duktiga sångare- även om två av dem var märkbart hesa under dessa förkylningstider – och för musiken stod Peter Tedebro med den äran.

Tight ensemble
Den här uppsättningen av sånglustspelet är det bästa jag sett Respexet göra. Regissören Magnus Jönsson har gjort ett bra jobb och fått ett tempo i spelet som man nästan omedvetet rycks med i. Ensemblen är otroligt tight och det märks att de har roligt tillsammans både på och utanför scenen. Rexpexet har verkligen utvecklats sedan de första gångerna jag såg dem i slutet av nittiotalet. Otroligt kul att se. Man väntar med spänning på vad de ska hitta på nästa gång.

Stefan Lindén