Smedjedagen:
Smidigt länkade i Halsebo

Tjärdalen ryker hemtrevligt, från smedjan hörs klingande av hammarslag, det doftar underbart av nystekta kolbullar och en spele-man spelar käcka melodier på sitt dragspel. En vy från artonhundratalets Sverige? Det skulle det kunna vara…

Men i det här fallet hände det på riktigt ute i Halsebo. Den årliga Smedjedagen arrangerades som vanligt av Halsebo-Kävelsbo Hembygds-förening i och runt den fint renoverade gamla smedjan.


Den gamla smedjan var i full gång hela dagen.

Tjugotre, eller...?
Evenemanget arrangerades för tjugotredje länken i rad. Nej, jag skrev inte fel. En av de stående aktiviteterna under smedjedagen är nämligen att det alltid smids en ny länk i en kedja som hänger vid hällen. I år var det alltså dags att smida den tjugotredje länken. Då skulle man kunna tro att det var tjugotre år sedan det startade, men se där var gubbarna i smedjan inte riktigt överrens. Det hängde nämligen en krok i änden av kedjan och det tvistades en del om huruvida den smiddes samtidigt med den första länken eller inte. Äldsten i gänget, smedlegenden Holger-smed, har dock bäst minne och hävdade bestämt att kroken gjordes först.


De lärde, Gunnar och Holger, tvistade i godan ro.

Nåja, vän av matematik kan ändå snabbt räkna ut att den första smedjedagen gick av stapeln runt 1984 och idén fick de när hembygdsföreningen flyttade den gamla smedjan till Halsebo och renoverade den.

Återuppstånden smedja
Gunnar Malm var med och startade upp det hela och han berättar lite om arbetet med smedjan.
- Vi lade nytt tak och renoverade häll och blåsbälg. Några av föremålen till smedjan hade jag själv sparat i mina gömmor men det mesta har människor runt om i trakterna skänkt till oss. Bland annat den gamla väggfasta, handvevade borren. En gammal farbror kom hit med en dag och sa ”Den hör nog till smedjan” och när vi tittade runt lite på väggarna så hittade vi mycket riktigt skruvhålen. Så det var bara att skruva upp den på sin gamla plats igen.

Fusktjärdal
Utanför smedjan ligger röken tät som Lützen-dimman. Det är Lars Johansson som tänt upp en tjärdal.
- Egentligen är det en fusktjärdal, den är alldeles för liten. Men den visar ju i alla fall principen. Man fyller kärlet med tyre och vänder upp och ner på det och tätar i nedkant med sand. Det är viktigt att det är helt tätt. Därefter gör man upp eld runt om och ovanpå kärlet. Sedan är det bara att vänta. Efter ett tag blir det så varmt inne i tjärdalen att tyret börjar kolas och tjäran rinner ut, då är det bar att samla upp det i en hink. Av hundra liter tyre får man ut ungefär sju liter tjära.
Alldeles intill oss står Lasse Nilsson och tillägger med ett skratt.
- Jag har redan lagt bud på tjäran så jag hoppas det blir mycket.

Bäst att smida medan järnet är varmt
Inne  i smedjan börjar det bli dags att smida den tjugotredje länken. Ämnet hettas upp till minst 750 grader och formas färdigt på städet förutom på ena sidan som lämnas öppen för att länken ska kunna träs på kedjan.


Länken formas färdigt för montering på kedjan.

Man ser också till att de öppna ändarna överlappar varandra för nu kommer man till det häftiga. Länken träs på kedjan och värms upp tills den är vitglödgad. Därefter bankas ändarna ihop på städet så att gnistorna yr. Ett imponerande skådespel. I och med att det är så varmt smälter materialet samman och länken sitter på plats.

När jag åker därifrån sitter doften av stenkolet kvar i kläderna och minnet av gnistregnet har etsats sig fast på hornhinnan i form av små gröna prickar. Men trevlig var det och för en tekniknörd som mig en kul upplevelse.
                                                     Stefan Lindén