Förtrollningen:
Förtrollande föreställning

Om man slår ihop små elaka vettar, en häxa och en trollpacka med en vacker drottning, en kung, ett lyckligt hov och en kanin. Vad får man då?

Förutom mardrömmar så kan det bli en teaterpjäs. Om man läser i böckerna om hur man författar ett teatermanus står det alltid skrivet att det ska finnas en tydlig konflikt. Och det har Hanna Blückert, manusförfattarinnan till familjeföreställningen ”Förtrollningen”, sannerligen lyckats med.

Publiken fängslad
Under pjäsens gång är det knäpptyst bland barnen i salongen. De sitter på helspänn och väntar på nästa händelse. Skådespelarna gör en imponerande föreställning, det är välrepeterat och tight. Något annat man som publik slås av är det fantastiska sminket och kostymerna.


Full gas på scenen. Här har häxdrottningen Oturia just anlänt till
kungens slott.

Där har den ansvariga Johanna Oscarsson verkligen lyckats. Här har det sannerligen inte sparats på arbete och det blir man också varse när jag pratar med Hanna Blückert, som förutom manusförfattare väl dessutom kan kalla sig producent, efter föreställningen.


Det strävsamma gamla paret Janni och Hanna har gjort det igen.

- Jag är helt slut. Det har varit jobbigt att hålla i alla trådar, speciellt så här mot slutet. På samma gång är det väldigt roligt, man får otroligt mycket tillbaka. Alla har gjort ett jättejobb med att få till alla detaljer.

Energiska skådespelare
De unga skådespelarna verkar inte lida av energibrist precis. Det är fortfarande full fart även efter föreställningen och ingen trötthet syns till. Det tjattras och kivas kärvänligt och när jag ställer upp gruppen för fotografering har jag fullt upp med att få dem att stå stilla.
- Vänta, min peruk sitter snett!
- Sluta knuffas!
Till slut får jag dock ett par skapliga bilder och alla blir glada och nöjda.



 Nu återstår att se vad som händer med ensemblen. Eftersom uppsättningen blev så lyckad och gick bra även publikmässigt viskas det redan om en fortsättning av något slag.

Stefan Lindén