Erik Dahlgrens stipendium
Belönande engagemang

PANG! Bollen slår i väggen med en smäll och flyger iväg åt fel håll.
- Braaa, säger Alexandra Yngvesson! Men försök att göra som du gjorde förut.
PANG! Bollen slår i väggen ytterligare en gång. Det vill sig inte riktigt…

Åtvidabergs Tennisklubb hade sommarläger för barn och ungdomar i mitten på juni. När jag besöker lägret har det flyttat in i tennishallen på grund av det något ostadiga svenska sommarvädret. Men det verkar inte bekomma lägerdeltagarna det minsta, det är full fart ändå på båda banorna. Jag stannar till vid banan där de yngsta tränar, man har delat upp sig i två lag och spelar en improviserad form av dubbel. Ungdomstränare Alexandra Yngvesson instruerar deltagarna och peppar dem hela tiden.
- Bra gjort! Gör som vi pratade om, precis så. Bra! Även killen som slog bollen i väggen får mycket beröm.

Alexandra och Elin stipendiater
Alexandra har tillsammans med sin kompis Elin Olsson tilldelats Erik Dahlgrens stipendium för 2006.


Elin och Alexandra är glada stipendiater.

Eric Dahlgren är något av en tennislegend i Åtvidaberg. Han jobbade oerhört entusiastiskt för Åtvidabergs Tennisklubb och när han avled år 2000 skapades, till hans minne, en fond vars avkastning går till ett stipendium som främjar klubbens ungdomstennis. Premien är på tusen kronor och gick till tjejerna för deras engagerade arbete som ledare och tränare inom klubbens barn och ungdomsverksamhet. De är även ledare på det här sommarlägret och jag frågar dem i fikapausen mellan passen hur det känns att få stipendium:
- Det känns bra. Man blir glad över att människor uppmärksammar det man gör.

Full fart
Elin och Alexandra har fem barngrupper vardera som tränar fyra gånger i veckan en timme varje gång, så sysselsättning saknar de inte. Vad är det då som är roligast med att vara tränare?
- Det är att träna barnen, svarar Alexandra och Elin håller med.
- Det är roligt att se barnens utveckling, från femårsåldern och uppåt. Speluppfattning och slag förbättras hela tiden.
Tjejerna är kusiner och det märks när man frågar vem av dem som är bäst.
- Det är jag, säger Alexandra och ler fräckt. Elin bara suckar medlidsamt.
- Vi är ganska jämna. Alexandra ser road ut men håller med.
- Vi brukar vinna varannan gång.


Några av sommarlägrets deltagare ägde i soffan.

I soffan i kaféet sitter ett gäng grabbar och äter korv med bröd. Frågar man dem vad som är svårast med tennis får man till svar.
- Att spela…
Som man fråga får man svar. De här grabbarna är lite äldre och spelar till vardags i E-ligan, en serie som anordnas av Östergötlands Tennisförbund där ÅTK hävdar sig bra. Man spelar serien antingen inomhus eller utomhus beroende på årstid och ÅTK brukar placera sig strax bakom de stora klubbarna i länet.

Tennis en outgrundlig sport
Vi kommer in på varför man räknar som man gör i tennis, det där med femton, trettio, fyrtio och game. Det blir en vild diskussion men ingen kan egentligen svara på varför man räknar som man gör. Kan någon läsare svara på det så är den välkommen att höra av sig. Vill du börja spela tennis är det bara att kontakta ÅTK eller någon av ledarna. Tjejer är speciellt välkomna! De lyser nämligen med sin frånvaro i de lite yngre åldrarna sex till åtta år. Elin och Alexandra lovar att ta väl hand om alla nya och det är jag övertygad om att de gör. Bättre ledare än dem får man leta efter.

Stefan Lindén